Vindlotteri

"Dreifach!", ropade Gregor Schlierenzauer när tvåan Morgi och trean Wuff gjorde honom sällskap på bromsplan efter hans segerhopp i den 700:e tävlingen i världscupens historia. Trippel österrikisk seger, det är det ena sättet att sammanfatta tävlingen i Sapporo. Vindlotteri är det andra sättet. Någon snöstorm blev det inte den här gången men vädret satte som vanligt ändå sin prägel på tävlingen i Japan. Låg fart och avsaknad av vind gjorde att hopparna i början landade långt innan hundrameterssträcket. I mitten av första omgången kom det plötsligt "Aufwind" men sen ändrades vindförhållandena igen. Från 2,5 m "Aufwind" per sekund till ingen vind alls eller till och med medvind gör väldigt stor skillnad. Visst, backhoppning är en utomhussport och sett över hela säsongen så jämnar det väl ut sig, de som hade otur idag kommer att ha tur någon annan gång och omvänt. Men det är ändå trist när vinden spelar så stor roll.

Redan efter första omgången stod det mer eller mindre klart att Schlieri skulle vinna. Han hade 6 meters försprång till tvåan Kalle Keituri som tillhörde vinnarna i första omgången av lotteriet (han hoppade sen bara 96,5 meter i andra, vilket ändå räckte till en fjärdeplats på grund av försprånget till de bakomvarande). Schlieri tillhörde inte dem som hade bäst vindförhållanden i första, men vinden förbättrades lite precis innan hans hopp, vilket åtminstone gav honom bättre vind än både Ammann och Loitzl. Men vind eller inte, det är bara att inse att Schlierenzauer känns oslagbar för tillfället. Det var utklassning idag...

Sammanfattningsvis kan även sägas att den första tävlingen i Sapporo var precis som vanligt: svåra förhållanden, endast 40 startande (varav 13 japaner!) med si så där klass på startfältet (bara 12 av de 30 bästa på plats) och näst intill folktomt på arenan. När FIS väljer ut världscupsorter sägs det att bland annat publikintresset spelar roll. Sapporo verkar dock vara ett undantag. De får behålla sin tävling trots avsaknaden av publik (och en massa annat). Antar att FIS gärna vill ha en tävling i Japan och därför bortser från det kriteriet i deras fall.

Mitja

Igår skrev jag om favoriter som ligger på gränsen till att ta poäng, de som ibland tar lite ströpoäng och ibland blir utan, och deras möjlighet att ta fler poäng än vanligt OM de åker med till Sapporo. Syftade först och främst på MITJA MEZNAR. Igår kväll meddelades dock helgens slovenska lag och det visade sig att de gör precis som tyskarna och låter de fyra som var med i Kanada få en tävlingsfri helg den här veckan. Plötsligt blev Sapporo ännu lite tråkigare trots att tävlingarna inte ens hunnit börja... :( Men vi har ju fortfarande den rafflande kampen om den gula ledarvästen att se fram emot så det blir nog spännande ändå.

Vanligtvis i Sapporo...

Tävlingarna från Japan brukar kännas som ett skämt. Det är ofta så få anmälda hoppare att de inte kan fylla ut alla startplatser och startlistan brukar mest se ut som hämtad från en Continentalcupstävling (med en del undantag). Som om inte det vore nog verkar det alltid vara snöstorm eller andra väderproblem när det hoppas i Japan. Men det är möjligt att just det sista är en efterkonstruktion, de tävlingar som flutit på perfekt har väl inte fastnat i minnet.

Trist nog för arrangörerna verkar det inte bli något undantag i år (eller ja, med vädret återstår det ju att se). Trodde att helgen i Kanada skulle få fler att åka vidare till Japan men icke. Tyskarna skickade till exempel hem grabbarna som var i Whistler och låter fyra andra åka med till Sapporo (Neumayer, Wank, Musiol & Mechler) och varken Norge eller Finland skickar sina starkaste lag. Österrike kommer dock med sin superkvartett och tvärtemot tidigare rapporter så lär även Simon Ammann anlända till Japan direkt från Vancouver på fredag. Han kände väl att han inte kan ge upp totalen utan kamp.

Det positiva med ett blekt startfält är att de av favoriterna som ofta ligger på gränsen till att ta poäng förhoppningsvis kan få med sig några från Sapporo, ifall de nu åker dit...

Såg att Eurosport inte direktsänder hela helgen. Om jag såg rätt i tablån är det Eurosport 2 (som jag inte har) som sänder på lördagen och på söndagen verkar det bara vara ett sammandrag på en timme. Tror att jag ska bege mig hem till mina föräldrar där jag kan se tävlingarna på tyska ARD.

Välförtjänt segrare x2

Ingen kan väl klaga på spänningen i dagens tävling... Juryn hade verkligen is i magen som vågade släppa ner Schlieri och Morgi efter att Larinto hoppat 149 meter. Det blev österrikiska dubbelsegrar och finskt på tredjeplatsen båda dagarna men med lite olika hoppare i huvudrollerna. Segraren var dock densamme. Schlieri tog välförtjänt hem båda segrarna och leder nu totala världscupen med över 100 poäng. Det kändes väldigt konstigt att se honom i den gula ledarvästen, jag har blivit så van vid att den sitter på någon annan att jag hajade till varje gång han syntes i bild. Både Ammann och Loitzl misslyckades i första hoppet idag och för dem gällde det bara att begränsa skadan så mycket som möjligt i andra, vilket de lyckades ganska bra med (6:a respektive 5:a tillslut).

Morgenstern tog första pallplatsen för säsongen. Lite underligt att det dröjde så pass länge för förra årets fixstjärna. Börjar han månntro hitta toppformen nu när VM i hans favoritbacke närmar sig?

Konkurrensen om poängplatserna var hårdare än förra helgen i Zakopane. Trots det borde vi haft svenska poäng båda dagarna. Johan Erikson gjorde två mycket bra tävlingshopp men blev diskvalificerad båda dagarna... I gårdagens tävling skulle hans hopp räckt till en 24:e plats efter första omgången och idag hade det räckt till 20:e plats. I stället lämnar svenskarna alltså Kanada utan poäng i bagaget. Att bli diskvalificerad en dag är en sak, det kan hända. Igår hade han dessutom sällskap av både Ilja Rosliakov och Anders Jacobsen. Men att bli diskvalificerad två dagar i rad, av samma anledning, känns både väldigt klumpigt och onödigt.

I lördags fick vi även se ännu en liten "miniskandal" med en funktionär inblandad. Stephan Hocke fick göra om sitt hopp i första omgången efter att en funktionär varit ute i backen trots att Hocke fått grönt. Någon funktionär syntes inte till på TV-bilderna. Jag såg bara att Stephan irriterat slog ut med handen när han satt på bommen och fattade att något var fel. Och visst, det är klart att sånt stör hoppet. Det var ju dock inte alls lika allvarligt som i Pragelato när Romøren sånär knuffades av bommen av en funktionär.

Dagen då ledarvästen kommer att byta ägare??

Whistler visade upp sig från sin bästa sida med sol och klarblå himmel igår. Större delen av världseliten hade begett sig över Atlanten men många lag utnyttjade inte alla sina startplatsen och några av de mindre nationerna saknades. Det innebar att det räckte att ha fyra personer efter sig i resultatlistan för att ta sig till tävling. Kvalet blev därför inte speciellt spännande. Endast 54 startande i Whistler innebär nog att det inte lär behövas något kval i Sapporo nästa helg...

Är idag dagen då ledarvästen kommer att byta ägare? Eller som Simon skulle uttryckt det, dagen då Schlieri får låna ledarvästen för ett tag? Är rätt säker på att det kommer att bli så, allt tyder på det. Schlieri hoppade väldigt bra under de tre omgångarna igår och hoppade konstant några meter längre än Ammann. Loitzl var sedan ytterligare några meter efter. Men, allt kan hända så man vet aldrig.

När jag förra helgen skrev att jag hoppades att vi aldrig skulle behöva uppleva någon mer olycka som Jan Mazochs så menade jag inte bara inom backhoppningen utan inom sport i allmänhet. Men det dröjde inte många dagar... Tänker naturligtvis på den alpine skidåkaren Daniel Albrecht /SUI som ligger i artificiellt koma på sjukhuset i Innsbruck efter ett otäckt fall under störtloppsträningen i Kitzbühel i torsdags. På torsdagen kändes rapporterna ändå ganska hoppfulla. De trodde inte att han skulle få några bestående men och de skulle väcka honom på fredagsmorgonen. Efter presskonferensen på fredagen verkade allt plötsligt lite mindre optimistiskt... De hade inte väckt honom trots allt och beräknar att han kommer hållas nedsövd i några dagar till (vilket ju i och för sig inte behöver vara negativt men det känns så). Framtidsutsikterna formulerades om till mer försiktiga "förhoppningarna att han inte kommer få några bestående men kvarstår". Förhoppningarna... Ja, de kan väl inte säga så mycket förrän han vaknar... Dessutom befinner han sig fortfarande i indirekt livsfara även om läget är stabilt (vilket "20 Minuten" givetvis fick till en otäck rubrik...). Svullnader på hjärnan och artificiellt koma, det börjar påminna mer och mer om Mazdas olycka i Zakopane. Jag hoppas verkligen att Albrecht blir fullt återställd. GUTE BESSERUNG DANI!!

Jordenrunt

Vilka beger sig den långa vägen till Vancouver och/eller Sapporo? Jag tycker att båda tävlingarna borde gynnas av att det är två helger i rad utanför Europa. För dem som beger sig till Kanada blir det inte så stor omväg att göra en jordenruntresa via Sapporo. Mellan tävlingarna kan de passa på att träna lite i Nordamerika eller Japan. Dubbelt så många tävlingar borde innebära dubbelt så många skäl att åka med. Sen kanske lagen tänker annorlunda, vad vet jag.

Ett annat skäl till att de flesta borde vara på plats är att så många redan har stått över antingen Kulm eller Zakopane. Dessutom tror jag att de flesta är nyfikna på att testa nästa års OS-backe i Whistler. Det ska bli väldigt spännande att se vilka som verkar trivas bäst i den backen.

När det gäller de tre i toppen är frågan om någon av dem verkligen vågar stå över en helg! Vem vågar riskera att tappa 200 poäng till någon av de andra två... De måste nästan hoppa igenom hela säsongen för att behålla drömmen om en totalseger.

Continentalcupspoäng till Adi!

Igår hoppade Adrian Schuler /SUI in på en imponerande 15:e plats i CoC-tävlingen i Bischofshofen! Idag följde han upp gårdagens fina placering med en 30:e plats. Det betyder 17 viktiga CoC-poäng (för övrigt lika många som Isak Grimholm har). Förhoppningsvis var det inte bara en engångsföreteelse. Det vore skoj om Adi och kanske någon av de andra schweizarna kunde börja ta poäng lite oftare, vågar dock inte vara optimistisk. Schweiz behöver verkligen all framgång de kan få på juniorsidan. Tidigare under vintern har det även blivit två schweiziska CoC-poäng genom Marco Grigoli. Hopp Schwiiz!

Och, nej det här var inte det utlovade neutrala inlägget. ;) Men det kommer.

Totala världscupen, en riktigt rysare...

Tänkte flera gånger igår att det var söndag. Det måste ha berott på att tävlingarna var fredag, lördag den här veckan. Är så van vid att det är dax att gå till jobbet dagen efter sista tävlingen. Gårdagens tävling blev något bättre än fredagens. Det var väldigt jämnt efter första omgången och de flesta hopparna som tog sig vidare landade på mellan 115 och 118 meter. Mot slutet av första omgången fick vi ändå se hopp på över 130 meter, det visade sig alltså att farten var rätt trots allt. Liksom dagen innan var det många placeringar som delades av två eller fler hoppare efter första omgången (ovanligt många kändes det som, brukar sällan tänka på sånt annars) och det skilde endast 12,9 poäng mellan 30:e och 6:e plats!! Inför andra omgången fanns det alltså förutsättningar att klättra eller risk att tappa många placeringar. Störst kliv uppåt i resultatlistan gjorde Markus Eggenhofen som gick från 27:e till 10:e plats. Andreas Arén tappade i andra men fick med sig en poäng från Zakopane. Svenska poäng i tre av de fyra senaste tävlingarna alltså. Vi börjar bli bortskämda!

Precis som väntat blev det säsongens tre giganter som gjorde upp om pallplatserna och Schlierenzauer vann före Loitzl och Ammann. Det innebär att Simon nu bara leder den totala världscupen med TVÅ poäng… Det känns som om jag inte gör annat än skriver om den där trekampen för tillfället, men det är kanske inte så konstigt. Till skillnad från förra säsongen, när totalsegern var så gott som avgjord till nyår, verkar det kunna bli en riktig rysare i år. Några av ZDFs/ARDs sändningar från backhopparveckan började med att hoppare sa; ”Vierschanzentournee, spannender als ein Krimi” och det passar även in på den totala världscupen för tillfället. Ingen har nog undgått att Simon Ammann är min store favoritbackhoppare och just nu känns det som om allt som betyder något är att han behåller den gula ledarvästen. Allt som var bra med tävlingarna i Zakopane överskuggades därför lite av det faktum att han nu bara leder totalen med två poäng... Han hoppar bra men det räcker ändå inte riktigt gentemot de båda andra för tillfället. Och egentligen gör han en helt FANTASTISK säsong med som sämst en 8:e plats i Innsbruck. Det är inte klokt hur förväntningarna ändras. För några år sedan hade jag blivit överlycklig för varje placering under topp tio och nu är jag "besviken" över en 5:e och en 3:e plats... Eller det är egentligen inte placeringarna jag är besviken över utan att han tappade 75 poäng av sin ledning. Men säsongen är lång och mycket kan hända. Simi själv uttryckte det själv väldigt bra på presskonferensen igår:

"I don't mind if Gregor will take the yellow bib for a while. For me it's only important to have it after the seasons last competition in Planica."

Och visst, det stämmer ju. Det är bara det att det känns mycket lugnare att ha lite marginal... Jag hoppas att jag inte har avskräckt några läsare nu. Den här bloggen ska absolut INTE bara handla om Simi, jag lovar!! Har redan planerat ett helt neutralt inlägg för imorgon. :)

Bystøl åter på förstasidorna...

Den olympiske guldmedaljören från Turin 2006, Lars Bystøl, är tillbaka på löpsedlarna. Den här gången på grund av ett positivt dopingprov. Lyckligtvis har backhoppning hittills varit ganska förskonat från doping, jag kan egentligen bara komma på ett enda fall tidigare, Vassiliev 2001.

Det är inte första gången Bystøl hamnar i blåsväder, tidigare har det gällt rattfylla, fylleslagsmål och ett ofrivilligt dopp i hamnbassängen i Oslo. Rubrikerna den här gången lät dock något värre än det verkligen var. Det positiva i sammanhanget är att det åtminstone inte gällde något prestationshöjande medel utan THC som finns i cannabis. Det går att dra paralleller till Goldbergers kokainhistoria 97 som resulterade i en avstängning av ÖSV, vilken senare drogs tillbaka när Goldi var på väg att växla förbund (om jag minns det hela rätt). Återstår att se vad som väntar Bystøl som till skillnad från Goldi faktiskt fastnade i en dopingkontroll.

Har ett väldigt tydligt minne från OS i Nagano 1998 när den kanadensiske snowboardåkaren Ross Rebagliati testade positivt för Marijuana. Senare kunde han dock promenera in på polisstationen och hämta tillbaka sin guldmedalj. Minns inte exakt varför men det fanns något kryphål i reglerna som gjorde att han inte kunde stängas av eller fråntas sin medalj. Frågan är då i fall substanser som inte påverkar den idrottsliga prestationen ska räknas som doping eller inte. Hade Bystøl inte varit elitidrottare skulle händelsen knappast resulterat i några rubriker. Jag är absolut emot alla sorters droger och negativ uppmärksamhet som det här gör idrottsmännen till dåliga förebilder för de barn och ungdomar som ser upp till dem. Men om det verkligen är doping, jag är tveksam... Vad anser ni?

En rätt trist tillställning

När jag kom hem vid halv sjutiden tänkte jag att tävlingen borde vara slut. Slog på TVn och hann höra Marit säga; "Ska Malysz kunna hoppa upp sig på prispallen?!", innan jag snabbt stängde av igen. Nåja, det avslöjade ju som tur var inte så mycket. Det var värre med tävlingen i Oberstdorf under 4ST. Kom hem och trodde att det var lugnt att slå på TVn eftersom tävlingen var slut för länge sedan. På TV-skärmen dök det dock upp en bild från prispallen, sekunden efter var reportaget slut men då var det ju redan för sent... Hade lyckats slå på TVn vid exakt fel ögonblick under ZDFs sportsändning. Lite förargligt, det är inte alls samma sak att se en tävling när man vet hur det går.

Så, åter till dagens tävling som blev en rätt trist tillställning med en omstart och väldigt beskedliga längder. I andra omgången blev det dock något bättre. Flera av de förkvalificerade fick svåra förhållanden i första och kunde därför inte ta chansen att klättra i totalen. Loitzl tog sin fjärde seger för i år (och det är bara den 16:e januari!) före Schlieri och Schmitt. Det betyder att de båda österrikarna knappar in på Simi (5:a idag) i den totala världscupen...
Där är ställningen nu:
Ammann 1062 p
Schlieri 1020 p (42 p efter)
Loitzl 901 p (161 p efter)
Nu tror jag att det blir en österrikisk totalseger i år oxå. Simons form verkar vara något nedåtgående sedan Innsbruck. Men visst, det är två månader kvar och mycket kan hända under den tiden.

Under tävlingen hade jag en massa förslag på vad jag skulle ta upp i det här inlägget men efter tävlingen blev jag på så dåligt humör att jag inte känner för att skriva något alls. Skriver mer imorgon istället.

Flashback

Den enda fördelen med att inte se tävlingar live är att man kan spola fram ifall det blir långa vindpauser som den under kvalet idag...

Lite förvånande att bara fyra av de tio bästa i totala världscupen är på plats i Zakopane. Morgi, Koch, Jacobsen, Larinto, Olli & Matti Hautamäki saknas. Det ger givetvis andra hoppare en gratischans i jakten på en plats bland de säkert förkvalificerade. Det är i och för sig så pass stora avstånd i totalen att det förmodligen inte blir så många som tar sig förbi men någon eller några klarar det nog. Sen kommer naturligtvis de tre i toppen att dra ifrån ännu mer. Fast det spelar egentligen mindre roll för de har redan ett så pass stort försprång att det lär bli svårt för någon annan att komma ikapp.

Om någon igår hade frågat mig vad det var för reklam på startnummervästarna i Zako för två år sedan så hade jag inte kunnat svara, men nu när jag såg dem visste jag direkt att det var samma nu som då (och även samma som förra året). Backen, strålkastarljuset och Harnas-reklamen på startnummervästarna... Jag fick liksom förra året en obehaglig känsla i maggropen. Allt det där får mig att minnas Jan Mazochs olycka här för ganska exakt två år sedan. Under kvalet kunde jag riktigt se Mazda framför mig när han satt där på bommen innan hoppet, intet ont anande. Jag hoppas verkligen att vi aldrig kommer behöva se något liknande igen. Det var verkligen ett mirakel att han klarade sig, han måste haft riktig änglavakt.

Motivation eller press?

Kval klockan 17 imorgon och tävling klockan 16.30 på fredag. Kommer inte hinna hem i tid någon av dagarna men videon är naturligtvis redan programmerad (med "dåligt väder marginal").

De som varit där säger att Zakopane är något alldeles extra, det är även den bild som förmedlas genom TV-rutan. På de flesta tävlingar är läktarna fyllda av flaggor från alla möjliga nationer. I Zakopane däremot är läktarna mest ett enda rött och vitt hav. Flaggor, halsdukar, mössor och hattar, allt i de polska färgerna. Och sen är det alla dessa öronbedövande tutor. Under TV-sändningarna är det ibland svårt att höra vad kommentatorerna säger, kan bara föreställa mig hur hög ljudnivån måste vara på plats...

40 000 hängivna fans (i vilken idrott som helst) kan vara väldigt motiverande och lyfta fram idrottarna men det kan även vändas till en stor press. Kommer hemmafansen kunna hjälpa Adam Malysz att hitta tillbaka till storformen? Och kommer de kunna lyfta fram de andra polska hopparna till stordåd? Den som väntar får se.

På jakt efter startlistor

Till helgen väntar världscuptävlingarna i Zakopane och om ni inte redan upptäckt skidklubbens hemsida så kan jag tipsa om den. Adressen är: http://www.tzn.com.pl/
Där publiceras nationernas ifyllda anmälningsformulär (en bit ner på startsidan). Vet inte om alla uppgifter stämmer till hundra procent, vissa anmälningar är ifyllda redan innan nyår, men det är ändå intressant att se hur formulären ser ut. Fast det kanske bara är jag som tycker sånt är intressant... Nationerna använder lite olika mallar men alla har listat vilka hoppare och ledare som ska med, ankomst- och avresedag mm. Man kan även se när och var anmälningarna är gjorda och vem som skickat in dem.

Annars är det ofta svårt att hitta kompletta startlistor på internet i god tid. Inför tävlingarna i Engelberg letade jag på en massa hemsidor utan resultat (skispringen.com, sportsplanet, FIS, Weltcup Engelbergs sida mfl). Inte ens tidigt på fredagsmorgonen, bara några timmar före kvalet, fanns det någon startlista på FIS hemsida. Först när jag kom till Engelberg fick jag tag på en på Wettkampfbüro. Det borde inte vara så svårt att publicera startlistorna någon dag i förväg, skulle det sedan bli några förändringar så är det väl bara att uppdatera den. Hör gärna av er om ni har tips på någon bra sida!

Schlieris skidflygningssvit håller i sig

Hej

Såg med spänning fram emot säsongens första skidflygning den här helgen. Med tanke på att det är ovanligt många skidflygningstävlingar den här säsongen (7) så tippade jag i december att Simon Ammann skulle få det svårt att vinna den totala världscupen. Han är absolut ingen dålig skidflygare men han har inte heller tillhört den absoluta toppen (bortsett från två andraplatser 2007). Detta samt det faktum att hans störste konkurrent om totalsegern, Gregor Schlierenzauer, vann alla skidflygningstävlingar han ställde upp i förra säsongen gjorde att antagandet om totalsegern kändes rätt logiskt. Var därför extra nyfiken på hur bra skidflygare en Simi i toppform verkligen är.

Som sig brukar så här direkt efter Vierschanzentournee var det flera hoppare som stod över i helgen. Inte riktigt snällt att lägga in skidflygning på programmet bara några dagar efter turnén, som om inte den varit ansträngande nog för hopparna... Med bara 45 hoppare på plats i Kulm fanns det möjligheter för flera av de mindre backhoppningsnationerna att ta säsongens första poäng. Sverige, Italien och USA återfanns alla bland topp 30 båda dagarna. Grattis till Johan Erikson som blev 30:e respektive 21:a! Det är inte ofta backhoppning nämns i svenska tidningar men Johans första poäng för året resulterade faktiskt i en liten notis på sju rader i vår tidning, inte illa.

Det var stor klasskillnad på hoppen och under helgen fick vi se hopp på allt från 134 till 215,5 meter. Det gör det givetvis svårt för juryn att bestämma farten men de måste naturligtvis alltid utgå från de allra bästa, vilket det inte kändes som om de gjorde igår. Redan i början av andra omgången reagerade jag på att de flesta hopparna hoppade betydligt längre än de gjort i första omgången. För dem var det naturligtvis ingen fara men jag vågade knappt tänka på vad som skulle kunna vänta hopparna i toppen. Det fanns inte riktigt utrymme för dem att öka lika mycket... Satt med hjärtat i halsgropen och vågade knappt se de sista hoppen. Schlieris nya backrekord (215,5 m) tycker jag visar på att farten verkligen var för hög... Idag gjorde juryn däremot ett utmärkt jobb med att välja startgate.

Lördagens pall:
1. Gregor Schlierenzauer
2. Simon Ammann
3. Martin Koch

Söndagens pall:
1. Gregor Schlierenzauer
2. Harri Olli
3. Simon Ammann

Så här i efterhand är det bara att konstatera att Schlierenzauers imponerande svit håller i sig, han har fortfarande vunnit varenda skidflygningstävling han ställt upp i. Om det fortsätter på samma sätt så blir han svårstoppad i den totala världscupen den här säsongen.

Och vad det gäller frågan om Simis skidflygningsform så är det väl bara att konstatera att toppformen även gäller skidflygning! Var lite besviken över att han inte kunde behålla ledningen i lördags och över att han inte kunde ta andraplatsen idag men å andra sidan så gick det ändå bättre än väntat. Hade inte vågat hoppas på att han bara skulle tappa 60 poäng gentemot Schlieri på två skidflygningstävlingar.

"Backhoppning?! Hur kommer det sig?"

Hej och välkomna till premiärinlägget i min backhoppningsblogg.

De tre senaste säsongerna har jag lagom till premiären i Kuusamo börjat fundera på att starta en backhoppningsblogg. Har till och med börjat dikta ihop hela inlägg i huvudet men sen har det inte blivit någon blogg, inte förrän nu.

Jag har älskat backhoppning så länge jag kan minnas och när folk får höra det är den givna kommentaren: "Backhoppning?! Jaha... Hur kommer det sig att du gillar det?!" Såg Eurosports tittarsiffror för nåt år sen och minns att jag blev förvånad över att det faktiskt finns så många svenskar som följer backhoppning. Ibland känns det som om jag är den enda. Återstår bara att se hur många som hittar hit.