En tillbakablick på säsongen 2012-2013

Säsongen är över, vintern är slut (även om vädret inte riktigt verkar hålla med...). Som ni säkert märkt har det blivit väldigt sparsamt med inlägg den här säsongen. Här kommer dock en sammanfattning av den gångna säsongen.

Säsongens rekordman: Gregor Schlierenzauer kan nu skriva in 50 världscupsegrar på meritlistan. Det innebär att han under säsongen övertog Matti Nykänens rekord i flest antal världscupsegrar och fler lär det bli.

Säsongens tronskifte: Vi har blivit vana vid att Österrike vinner nationscupen med några tusen poäng. I år var det dock jämt in i det sista och under säsongens sista tävling gick Norge upp i topp och vann nationscupen med 6 poäng.

Säsongens äntligen: Jan Matura har hoppat i världscupen i många år men aldrig varit på pallen i en världscuptävling. 32 år gammal vann han plötsligt dubbla segrar i Sapporo och följde upp det med ytterligare två pallplatser i hemmatävlingarna i Tjeckien. I totala världscupen blev det en mycket imponerande 10:e plats!

Säsongens nykomling del 1: 17-årige Andreas Wellinger slog igenom med dunder och brak i början av säsongen. Efter flera bra placeringar med bland annat två pallplatser tillhörde han de direktkvalificerades skara under december. Trots att han tappade en del på slutet blev det en finfin debutsäsong i världscupen.

Säsongens nykomling del 2: När backhopparveckan flyttade över till den österrikiska sidan gränsen presenterade sig Stefan Kraft. Det blev bland annat en tredjeplats i Bischofshofen och en startplats i Österrikes VM-lag.

Säsongens besvikelse: Förra säsongen tillhörde Roman Koudelka och Lukas Hlava den absoluta toppen. Den här säsongen har det gått betydligt tyngre för de båda tjeckerna. Speciellt Koudelka har varit långt från poängplaceringarna.

Säsongens besvikelse 2: Efter totalsegern i somras var förväntningarna höga på Andreas Wank. Det blev dock bara två topp tio-placeringar under hela vintern, något som inte minst Wank själv verkade mycket frustrerad över vid flera tillfällen.

Säsongens ålderman: Noriaki Kasai fyller 41 år i sommar men har inga planer på att lägga skidorna på hyllan. Med bland annat två fjärdeplatser i Planica visade han att han fortfarande hör hemma i världseliten.

Säsongens bästa mix: Mixed-tävlingar gjorde entré den här säsongen och Japan tog hem det första VM-guldet i disciplinen.

Säsongens annonserade comeback (IGEN): Janne Ahonen meddelade att han satsar på comeback nummer två till OS. Får se hur det blir med den saken, det blev ju aldrig någon jättesuccé förra gången.

Säsongens från flopp till topp: Kamil Stoch började säsongen katastrofalt dåligt med placeringarna 30, 36 och en misslyckad kvalificering. Efter en träningspaus kom han sen tillbaka i toppform lagom till Engelberg och under VM blev det bland annat guld i stora backen.

Säsongens häftigaste: Som alltid PLANICA!

Säsongens snurrigaste TV-bild: Jurij Tepes föll med hjälmkameran i Planica och plötsligt virvlade skidor, himmel och berg runt i TV-rutan.

Säsongens mest dansanta: Förhopparna i Planica dansade loss i uppvärmningsrummet. *s*

Säsongens jojo: Nytt för säsongen var att tränarna kan sänka farten för sina hoppare. I vissa tävlingar blev det lite väl mycket av den varan och gaten åkte jojo mest hela tiden.

Säsongens poängmiss: Norge trodde ett kort tag att de tagit ett VM-silver i lagtävlingen men på grund av en kommunikationsmiss hade de felaktigt fått för många poäng. När dessa dragits av var de plötsligt bara fyra...

Säsongens Mr Muscle: Pero började med en ny "segergest" under säsongen.

Säsongens borta med vinden: Den individuella tävlingen i Willingen blåste bort. Men bara en inställd tävling är betydligt bättre än vissa andra säsonger.

Säsongens mest fotogeniske: Hade väldigt svårt att bara välja ut EN bra bild på Andreas Wellinger från Engelberg. Alla bilderna var nämligen precis lika bra. Inga grimaser, inget bortvänt huvud, ingen blick i marken... Med andra ord rena drömmen för en fotograf.

Säsongens korsband: Anders Jacobsen föll illa i Planica och sällade sig till den stor skara korsbandsskadade där Janne Happonen, David Zauner, Anja Tepes, Daniela Iraschko, Jure Sinkovec, Mitja Meznar, Dejan Judez och Robert Hrgota redan ingår. Dessutom har jag säkert missat någon. =(

Säsongens sångfåglar: Det slovenska dam- och herrlaget körade under nyinspelningen av en slovensk poplåt. =)

Säsongens tack och adjö: Emmanuel Chedal och Stephan Hocke tackade för sig mitt under säsongen. Återstår att se om det blir fler men jag tror att de flesta fortsätter över OS. Nästa år riskerar den här kategorin dock att bli lång...

Skid-VM i Val di Fiemme

Efter tio skiddagar framför TV:n med spännande tävlingar och fem nya backhoppningsvärldsmästare i form av Anders Bardal, Sarah Hendrickson, Kamil Stoch, Mixed-team Japan och Team Österrike, så är VM slut för den här gången. Listar nedan några av mina intryck från VM.

VM:s pallplatsdebutant (individuellt): Efter flera fjärdeplatser har jag väntat hela säsongen på Peter Prevcs första individuella pallplacering och så kom den på VM! Jag trodde först att han skulle bli fyra igen i lilla backen men efter Kamils miss räckte det till bronsplats. Tyckte att han uttryckte det väldigt bra själv i Eurosports intervju efter tävlingen: första pallplatsen var värd att vänta på! Verkligen! Dessutom passade han på att hoppa hem pallplats nummer två redan i stora backen där det blev ett VM-silver. =) Ska bli spännande att se om han fortsätter på samma sätt i de sista världscuptävlingarna.

VM:s på förhand mest öppna tävling: Det roligaste med mixed-tävlingen var att utgången kändes så oviss. Japan som vann var väl i och för sig favoriter till guldet men det fanns sju, åtta lag som på pappret hade chans på en medalj. Jag hade hoppats på att hemmanationen Italien eller möjligtvis USA eller Frankrike skulle kunna knipa ett brons men så blev det inte. Det hade varit skoj med tanke på att det är nationer som inte har någon chans på framskjutna placeringar i en vanlig lagtävling men som har ganska starka mixed-lag.

VM:s dalande medaljkandidater: Inför VM kändes det som om Slovenien skulle kunna ge Österrike en match om guldet i lagtävlingen. Redan efter första tävlingen avskrev jag dock den möjligheten. Vad hände egentligen? Alla fyra hoppade ju så bra inför VM men under VM funkade det inte alls (förutom för Pero naturligtvis). 

VM:s ”bara” silver: Gregor Schlierenzauer leder totala världscupen helt överlägset och måste alltid ses som en av de största guldkandidaterna men den här gången blev det ”bara” ett silver i de individuella tävlingarna. Det var dessutom Österrikes enda individuella medalj på herrsidan. Det är helt i linje med det vi sett hela säsongen, Österrike är inte lika dominanta nu som för ett par år sedan.

VM:s balansakt: Manuel Fettner visade prov på bra balans när han tappade ena skidan efter landning i lagtävlingen men lyckades stå på en skida tills han passerat fallgränsen. Verkligen imponerande. Kan bara minnas att jag sett något liknande vid ett tillfälle tidigare men kan inte komma ihåg från vem (kan det ha varit Küttel? eller kanske Koudelka?). Det var dessutom en balansakt som bokstavligt talat var guld värd! Tack vare att han lyckades stå på fötterna vann Österrike guldet, om han fallit och blivit av med 21 poäng hade de bara blivit fyra…

VM:s poängkorrigering: När siste hoppare landade i lagtävlingen låg Norge på silverplats. En stund senare hade de förlorat 6,7 poäng och blev istället fyra. I första omgången hade Alexander Stöckl önskat två gater lägre fart för Bardal vilket juryn godkände och han fick därmed +6,7 poäng i gatefaktor för sitt hopp. I själva verket hoppade han dock aldrig från en lägre gate eftersom funktionärerna missat att flytta ner och han skulle därför inte haft några pluspoäng. Jag är egentligen inte alls förvånad över att det hände eftersom gaten flyttades hit och dit hela tiden under tävlingen. Inte konstigt att det blev en miss! Det jag däremot tycker är konstigt är att korrigeringen inte kunde göras innan hela andra omgången var genomförd. Flera av de andra lagen rapporterade det och det bör ha varit enkelt att kontrollera på inspelningarna så varför hände inget förrän efter tävlingen?!

VM:s bästa NoKo-resultat: Sist men inte minst måste jag nämna ett resultat i nordisk kombination. När det gäller NoKo så är jag stort Frankrike-fan och jag jublade lite extra över deras guld i lagtävlingen. Jez tog ju medalj i alla fyra tävlingarna och Sebastien fick ett guld till i sprintstafetten men för Francois och Maxime var lagtävlingen enda chansen till en VM-medalj och de skötte sig utmärkt i längdspåret båda två. Därför var den medaljen något alldeles extra. =)