27 februari 2010

Backhopparna hade tur

Backhopparna hade riktig tur med sina tävlingar. Det var i och för sig ett par som hade otur med vinden i stora backen men det var ingenting jämfört med det kombinerarna fick utstå under sin sista tävling i torsdags… Nästan samtliga hoppare slog ut med armarna och såg antingen uppgivna eller irriterade ut. Och det kan man ju verkligen förstå. Det kändes dessutom som om vindarna blev ännu sämre för de allra bästa. När bra hoppare som Jason Lamy Chappuis och Anssi Koivuranta är 2.22 respektive 4.03 minuter efter inför längdmomentet så är det något som är fel. Det är trist när det blir vindlotteri i världscupen men mycket värre när det händer på ett OS. OS-medaljer ska inte lottas ut…

I slutänden blev det ändå tre duktiga kombinerare som stod på pallen. Men det var så många som borde kunnat blanda sig i medaljstriden men som aldrig fick chansen...

Tycker förresten att årets OS-medaljer är riktigt snygga! De i Turin var också helt ok till skillnad från Salt Lake City för åtta år sedan…

Ifall Sotschi hade legat i Nordamerika hade Simi kanske övervägt att fortsätta fyra år till…

Jag hade velat vara på Zürich Flughafen och i Unterwasser igår för att fira en Doppel Doppel Olympiasieger… Synd att det ligger så långt bort. :( 8 år och 2 dagar efter förra gången; några hundra fans mötte upp på flygplatsen på morgonen och 3 000 personer i vita solglasögon fanns på plats för firandet i Unterwasser. Och på tal om solglasögon, orginalet som Simon gått runt med i Whistler under hela OS har gjort stor succé. Han borde egentligen få betalt från Carrera för all gratisreklam!! De säljer som smör i Schweiz och optikerna har svårt att få hem tillräckligt många. Han lyckades alltså göra ett modeavtryck den här gången oxå precis som planerat!

23 februari 2010

Väntad Ösi-triumf i sista tävlingen

Å ena sidan var lagtävlingen given på förhand. Att någon annan än Österrike skulle vinna fanns inte på kartan. Å andra sidan var utgången mer oviss än på länge. Vem fanns inte med i diskussionen om bronset?

Det var de givna åtta lagen som gick vidare till andra omgången. Skyhöga favoriterna Österrike ledde från första till sista omgången. Stackars Martin Koch fick stå vid sidan om den här gången oxå, men Loitzl hoppade bra så det var väl rätt beslut. Dessutom var han den bättre av de båda under träningen dagen innan. Tvåan Tyskland höll även de sin placering under hela tävlingen. Stora överraskningen, men ändå inte, var väl tyskarnas laguppställning. Som det sett ut de senaste veckorna så var det självklart att låta Andreas Wank få den fjärde platsen i laget, men i december hade nog inte många gissat att Pascal Bodmer skulle tvingas stå över… Tycker lite synd om honom, hans OS-minne blev en trasig dragkedja…

Tredjeplatsen var den som resterande 6 lag kämpade om. Samtliga kunde mer eller mindre ses som bronskandidater innan tävlingen, men det fanns väldigt många om kring de flesta nationer. För att det skulle lyckas var alla i respektive lag tvungna att topprestera (minst) i båda hoppen samtidigt som inget av de andra lagen glänste... Hur ofta händer något sådant? Inte den här gången i alla fall... Mot slutet stod det mellan lagen som på förhand kändes allra starkast, Norge och Finland, och det var Norge som drog det längsta strået. För en gångs skull blev pallen precis som jag hade gissat!

Vad sysslar arrangörerna med egentligen?! Det har ju varit en massa incidenter under hela OS. Säkerhetsmissar i banor och backar, funktionärsmissar med åkare som släppts iväg förtidigt/försent, konstiga kameraval och väldigt dålig grafik i TV-rutan… Ingen kunde väl undgå att märka att resultatgrafiken fick fullständigt fnatt igår. Först visades helt felaktiga längder och inga tillfälliga placeringar, sedan inga längder alls och dessutom inga domarpoäng. Till slut kom det igång igen, men då hade jag sedan länge fått nog och kompletterat TV-bilden med liveresultat på datorn. De har förberett för det här mästerskapet i flera år, hur kan allt gå fel?!

Så var då OS slut för den här gången för backhopparnas del. Fyra långa år tills nästa gång. :( Men Nordic Tournament och Skidflygnings-VM väntar. :)

21 februari 2010

Historisk dubbel dubbel för Simon Ammann

*gäsp* Klockan är fyra på natten och jag sitter och väntar på medaljcermonin från Whistler Medals Plaza. :)

Jag har aldrig förr känt att utgången av en tävling är SÅ given redan på förhand. Drömde om dubbla guld för Simi redan innan OS men först efter guldet i lilla backen började jag tro att det verkligen skulle bli så. Och ju närmare tävlingen kom desto säkrare kändes det. Jag var knappt nervös ens inför tävlingen, bara visste att han skulle klara det. Trots sänkt fart passerade han 140-meterssträcket under kvalet och i provomgången hoppade han längst av alla trots att tränaren Martin Künzle krävde att farten skulle sänkas inför Simons hopp. Cirkusen kring bindningarna störde inte schweizarna alls eftersom de var så säkra på att de var tillåtna.

Det kändes som om det enda som skulle kunna stoppa Simon från att vinna sitt fjärde OS-guld var ett fall. Och just ett fall var jag lite orolig för när han satt på bommen inför sista hoppet. Men allt gick ju vägen och Simi är nu historisk tvåfaldig dubbel guldmedaljör. Ingen har tidigare vunnit fyra individuella OS guld i backhoppning (Matti Nykänen har fyra guld men ett av dem från lagtävlingen 88). Han är nu även den schweizare som tagit allra flest OS-guld. Simon får det att se så enkelt ut men det är egentligen helt ofattbart stort. Det slog mig först nu när jag såg honom stå och stråla på pallen med sin guldmedalj. Fyrfaldig olympisk mästare!! Wow!!

Kampen om de återstående två medaljerna kändes desto öppnare. Lite synd att några stycken i slutet av första omgången hade otur med vinden och därmed aldrig fick chansen. Pallen blev till slut identisk med den i lilla backen; Malysz som tvåa och Schlierenzauer trea.

På måndag är det dax för lagtävlingen. Även om Österrike inte varit riktigt lika starka som väntat hittills så får de gälla som stora guldfavoriter. Tror att Tyskland skulle kunna knipa silvret, även om de (bortsett från Neumi) gjorde en katastrofalt dålig andra omgång i stora backen. Mitt bronstisps är Norge. Finland skulle också kunna ta en medalj men det känns som om det finns tusen frågetecken kring deras lag. Kommer Ahonen kunna hoppa? Vilket humör är Harri Olli på (det kan bli topp eller flopp)? Olli blev diskvalificerad i lilla backen och Happonen i den stora, har de koll på materialet till lagtävlingen? Andra nationer som kan ha en liten medaljchans om alla presterar på topp samtidigt är Slovenien, Polen och eventuellt Tjeckien. Funderar på vem av Pikl, Meznar och Damjan som kommer tvingas stå över tävlingen. Känns som om det blir någon av de två första men samtidigt känns det väldigt riskabelt att ha Jernej i en lagtävling... Han har misslyckats i båda tävlingarna under OS och i säsongens första lagtävling var det han som hoppade bort slovenerna från finalomgången efter ett hopp som inte ens nådde 100 meter. Men å andra sidan, om han hoppar bra så är han en stor tillgång för laget.

19 februari 2010

Skrattretande

Alexander Pointner meddelade igår att ifall Simi inte låter bli att hoppa med de nya bindningarna skulle de lämna in en officiell protest efter första hoppet imorgon. För att få saken ur världen funderade schweizarna idag på att lämna in en protest mot sig själva (!) för att på så sätt få ärendet testat. Så långt behövde det dock inte gå. FIS meddelade efter kvalet att Simon Ammanns bindningar är ok.

TV-producenten under kvalet tog alla chanser att zooma in hans bindningar och följetongen kring bindningarna började bli smått skrattretande. Österrikarnas knep slår snarare tillbaka mot dem själva. De verkar rätt nervösa... Det känns som om de trodde att deras bästa chans (enda chans?) att slå Simi var att göra honom osäker eller få honom diskvalificerad. Börjar bli rätt trött på deras gnäll och protester... Har tagit upp det tidigare, så fort något inte går deras väg så skyller de på något.

Simi får gälla som storfavorit till morgondagens tävling oxå. Som jag skrev igår kan det bli en historisk dubbel dubbel! *hållertummarna* Men sen känns tävlingen väldigt svårtippad. Det är många som har hoppat riktigt bra och som skulle kunna hoppa till sig en medalj. Malysz till exempel, eller Jacobsen. Österrikarna ska givetvis inte heller räknas bort. Det skulle även kunna bli slovenskt på pallen, Kranjecs stukade fot verkar hålla och Peter Prevc har imponerat stort på träningarna, även om det gick sämre idag. Sen har vi finnarna och japanerna som hoppade bra under kvalet... Snart har jag väl fått med hela startfältet här! :)

Kul att flera av dem som fick stå över tävlingen i lilla backen får chansen nu! :) Men Koch får som väntat åter agera åskådare, stackaren.

18 februari 2010

Bindningar i fokus

Österrikarna är på krigsstigen igen. De har lämnat in klagomål på Simon Ammanns nya bindningar som han började använda i Klingenthal. De menar att han tack vare bindningarna kommer extra snabbt i flygposition efter uthoppet och att han därmed har en fördel. De vill nu ha en utredning av bindningarna. Schweiziska medier började genast spekulera kring ifall Simon kan bli diskvalificerad i efterhand och därmed förlora sin guldmedalj.

Men så kan det väl ändå inte bli, eller? Han måste ju ha varit på materialkontroll vid något tillfälle i Vancouver eller i Klingenthal utan att FIS haft några invändningar. Och om de en gång godkänt materialet så kan de väl inte ändra sig sen?

Missade förresten medaljcermonin eftersom jag inte lyckades ta reda på vilken tid den skulle hållas. Men till nästa gång vet jag att det är ca kl 04 som gäller. Har inte ens lyckats hitta den i sin helhet på nätet. Eller jo, på SF:s sida men eftersom jag fortfarande inte befinner mig i Schweiz så har jag ingen nytta av den… :(

Nu pågår sista träningen innan kvalet till stora backen. Efter träningen lär det göras en del laguttagningar som jag är väldigt nervös för… Håller tummarna.

Jag har förresten en väldigt bra känsla inför lördagens tävlingen. Det skulle kunna bli en historisk dubbel dubbel! :D

Efter kvalet kommer lite mer medaljspekulationer.

13 februari 2010

OS förste guldmedaljör, SIMON AMMANN

Aaaahhhhh!!! Sitter framför datorn och strålar som en sol. Simon Ammann är TRIPPEL olympisk mästare och den förste mästaren i Vancouver!! Det är helt fantastiskt. Simi och OS på nordamerikansk mark är verkligen en oslagbar kombination. Jag har redan börjat drömma om ett fjärde guld, det gjorde jag egentligen redan innan OS började.

Skulle verkligen vilja ha schweizisk TV just nu... Har redan varit inne på SF:s hemsida men deras sändningar går naturligtvis bara att se ifall man befinner sig i Schweiz... :( Uppståndelsen lär inte komma i närheten av 2002 men det skulle ändå varit skoj att se alla intervjuer och reportage. Undra vilken tid prisutdelningen är. För åtta år sedan gick jag upp klockan fyra på natten för att se den och det lär väl bli något liknande nu.

Så till resten av tävlingen. En mer spännande öppning på mästerskapet kunde vi väl knappast önskat oss. Igår var jag lite orolig över att vi skulle få ett vindlotteri men som tur var kändes det inte som om vinden spelade någon avgörande roll.

Som jag skrev i förra inlägget var det extremt synd om Pascal Bodmer. 19 år och OS-debutant... vilken mardröm att stå uppe i tornet och märka att blixtlåset i dräkten inte går att dra upp som det ska. Bra att de lät honom hoppa sist men han fick ju sämsta tänkbara förberedelse för hoppet. När han sedan blev 31:a och därmed precis missade finalen var det bara att skratta åt eländet. Det var inte hans dag helt enkelt, verkligen inte. Hoppas att han kan lägga det bakom sig till nästa tävling.

Och så var det Uhrmann som låg tvåa efter första omgången. Jag var så otroligt nervös under andra omgången att jag knappt kunde koncentrera mig på tävlingen. Ville bara få ner hopparna så snabbt som möjligt så att det skulle vara över. Det blev ingen medalj till min drömmedaljör den här gången heller. 2006 slutade Uhri 4:a och den här gången blev det en nästan lika försmädlig 5:e-plats. Tur åtminstone att han inte blev fyra igen...

Simi får sällskap på pallen av Adam Malysz och Gregor Schlierenzauer. Inga stora skrällar där alltså. På 7:e-platsen återfinns därmemot ett stort utropstecken, Peter Prevc! Wow, han har inte ens varit i närheten av ett sådant resultat i världscupen ännu.

Halvtid... nervöst..

Paus i Whistler och en nervös väntan på andra omgången. Det är väldigt tätt och vad som helst kan hända. Se bara hur det gick i Turin för fyra år sedan när Vassiliev ledde efter första omgången och sen rasade i resultatlistan i andra omgången.

Michael Uhrmann är tvåa efter första omgången!!! Jag kommer inte våga titta när han hoppar. Är tusen gånger mer nervös för Uhri än för Simon. Vågar knappt ens tänka det här, men värsta tänkbara scenario är om han tappar två placeringar...

Och stackars Pascal Bodmer. :( Mer om allt senare, efter andra omgången.

12 februari 2010

OS-kval och TV-tips

Äntligen har OS börjat! Eller ja, inte officiellt men backhopparna har redan varit i farten med kvalet till normalbacken. Jag blev väldigt besviken i morse när jag läste igenom startlistan och saknade en favorit. Hade det lite på känn men ändå trist. Finns inte så mycket att säga om kvalet. Det var inte så många hoppare som skulle bort och inga direkta överraskningar. Tävlingen imorgon kommer däremot bli desto mer spännande. Imorgon kväll har vi en ny olympisk mästare!! (eller kanske en nygammal...) Min drömpall imorgon: 1. Simi 2. Uhri 3. Kranjec

Vad konstigt det kändes att se hopparna i andra hjälmar och med dräkter utan reklam!

Läste en rolig sak för nån dag sedan. När Simon Ammann skulle hämta ut sin ackreditering var det en vänlig funktionär som frågade honom ifall det här är hans första OS! Simi svarade att han varit med förr men nämnde inte att det var hans fjärde OS och att han redan har två guldmedaljer. *s*

För er som missade Vetenskapens Värld i veckan och som inte läst kommentarerna här på bloggen så kan jag rekommendera dokumentären om backhoppning. Ett japanskt forskarteam följde Simi under ett år för att se vad som gör honom till en så bra hoppare; en otrolig balans, perfekt tajming vid uthoppet och en förmåga att bemästra vinden på bästa sätt. Trodde aldrig jag skulle få se något sådant på SVT och dessutom på bästa sändningstid!! Programmet ligger kvar på SVT Play fram till början av mars. Länk finns HÄR.

09 februari 2010

Mitt bästa OS-minne

Medals Plaza i Salt Lake City en februaridag för åtta år sedan. Iklädd den fotlånga silverrocken med stor röd krage som ingick i Schweiz OS-klädsel det året stod en 20-åring från lilla Unterwasser, för andra gången på en vecka, högst upp på prispallen och lyssnade på nationalsången med ett litet leende i ena mungipan. Därefter blev det obligatoriskt spexande framför den samlade världspressen med de båda guldmedaljerna runt halsen.

Jag kan fortfarande blunda och se framför mig hur Simon Ammann landar efter andra omgången i den första tävlingen. Ettan blinkar upp på skärmen och Andreas Küttel och Sylvain Freiholz rusar in på bromsplan och kastar sig över Simi. Sen ligger de där i en hög och bara skriker och skrattar. Simon Ammann charmade hela OS-världen med sina hopp, sina grimaser och sina lustiga kommentarer när han lite oväntat blev dubbel olympisk mästare 2002. Amerikanerna gav honom genast smeknamnet "Harry Potter on skis" (vilket han inte alls tyckte om), han hamnade på förstasidan i New York Times, blev inbjuden till både David Lettermann & Jay Leno och japanska TV-team skickades till Schweiz för att filma i mästarens hemby. I Schweiz var guldyran naturligtvis total. Det stod spaltmeter i tidningarna och TV-sändningarna var fulla med intervjuer och reportage. Två veckor senare när vår "Gold-Simi" åter landade på schweizisk mark väntade tusentals fans på flygplatsen och TV direktsände en hel timme från hemkomsten. Inte helt oväntat är det de här magiska och smått ofattbara veckorna som är mitt bästa OS-minne. Har svårt att tro att något någonsin ska kunna toppa det.

Kanske blev det lite för mycket uppståndelse för Simons del. Därefter följde fyra ganska tuffa år. Guldfansen försvann snabbt och elaka röster menade att gulden bara varit en tillfällighet och att han aldrig skulle prestera något mer. Men efter OS i Turin kunde han äntligen lägga Salt Lake City bakom sig och då släppte allt. Sedan dess har han varit helt briljant. Åtta år senare är OS åter tillbaka på nordamerikansk mark... Ska det bli en favorit i repris?! Det skulle vara väldigt stort men ändå inte alls samma sak. Dessutom finns det nog en och annan österrikare (och några till) som gärna vill sätta käppar i hjulet för sådana planer.

Men, trots detta, min drömmedaljör (i en individuell tävling) är, liksom förra året i Liberec, Michael Uhrmann. För er som missade min detaljerade motivering då finns den att läsa HÄR. Jag var tvungen att gå in och läsa den igen och kan fortfarande skriva under på vartenda ord. Medaljchanserna lär tyvärr vara rätt små. Uhri kan hoppa riktigt bra men det finns förmodligen minst tre som kommer hoppa ännu bättre...

07 februari 2010

Tysk triumf på hemmaplan

Det var ett b-betonat startfält under hela helgen i Willingen eftersom det är OS-kval i Canada redan på fredag (!!!). Tyskland och Norge hade dock hela OS-lagen på plats och österrikarna halva sitt fram till lördagen. Det var ändå fler än jag räknat med. Precis som väntat vann Schlierenzauer den individuella tävlingen och knappade därmed in 100 poäng i den totala världscupen. Han hade dock problem med bindningen inför sitt andra hopp och jag funderade över hur länge han skulle få vänta utan att bli diskvalificerad. Det måste väl finnas någon tidsgräns för sådant? Ifall han hade haft hoppare efter sig skulle de säkert ha räknat det som att han inte kom i tid till starten, eller? Imponerande att han inte tappade koncentrationen på grund av det utan ändå kunde hoppa hem segern.

Att segern i dagens lagtävling stod mellan Tyskland och Norge var rätt givet med tanke på att det var de båda som hade sina ordinarie lag på plats. Slutligen lyckades fyra överlyckliga tyskar ta hem segern till publikens stora förtjusning. Norge missade inte bara dagens seger utan även segern i Team Tour. Tycker dock ändå att läget har ljusnat betydligt för Norges del efter den här veckan. Både Hilde och Jacobsen verkar vara rejält på gång så här lagom till OS.

1 000 000 kronor utöver prispengarna i respektive tävling... Segersumman i Team Tour känns helt absurd i jämförelse med prispengarna i övriga tävlingar. Och som vanligt går de naturligtvis inte till dem som behöver dem mest. Men Österrike har självklart gjort sig förtjänta av segern, ingen tvekan om saken.

Slutligen undrar jag varför vissa lag ställer upp i lagtävlingen överhuvudtaget... Vad är det för vits att ställa upp med fyra hoppare som inte ens kvalar in i världscupen i vanliga fall? Det måste väl bara vara deprimerande att inte ens få ihop hälften så många poäng som de flesta andra...

Om mindre än en vecka har vi en ny olympisk mästare!!! Aaaaahhh! Nervöst...

04 februari 2010

Bruten segersvit & inför Willingen

Missade kvalet i Klingenthal eftersom det blev tidigarelagt, trodde det skulle börja klockan 6. Var hemma kvar över och slog på TVn lagom för att se Simi landa efter sitt hopp. Hade alltså missat allt... Tävlingen igår var väl lite sisådär intressant. Schlieris segersvit i Klingenthal bröts och Simon vann.

Till helgen avslutas Team Tour i Willingen. Frågan är dock hur många av OS-hopparna som dyker upp, väldigt få skulle jag tro. Flera reser ju till Vancouver i samma veva. Såg just att Schlieri ska dit (bara för den individuella tävlingen) men inte Simi. Det kommer alltså bli ännu tätare i totalen inför Nordic Tournament...

Skriver mer till helgen. Och så ska jag fila på ett inlägg om mitt bästa OS-minne. :)