Aaaahhhhh!!! Sitter framför datorn och strålar som en sol. Simon Ammann är TRIPPEL olympisk mästare och den förste mästaren i Vancouver!! Det är helt fantastiskt. Simi och OS på nordamerikansk mark är verkligen en oslagbar kombination. Jag har redan börjat drömma om ett fjärde guld, det gjorde jag egentligen redan innan OS började.
Skulle verkligen vilja ha schweizisk TV just nu... Har redan varit inne på SF:s hemsida men deras sändningar går naturligtvis bara att se ifall man befinner sig i Schweiz... :( Uppståndelsen lär inte komma i närheten av 2002 men det skulle ändå varit skoj att se alla intervjuer och reportage. Undra vilken tid prisutdelningen är. För åtta år sedan gick jag upp klockan fyra på natten för att se den och det lär väl bli något liknande nu.
Så till resten av tävlingen. En mer spännande öppning på mästerskapet kunde vi väl knappast önskat oss. Igår var jag lite orolig över att vi skulle få ett vindlotteri men som tur var kändes det inte som om vinden spelade någon avgörande roll.
Som jag skrev i förra inlägget var det extremt synd om Pascal Bodmer. 19 år och OS-debutant... vilken mardröm att stå uppe i tornet och märka att blixtlåset i dräkten inte går att dra upp som det ska. Bra att de lät honom hoppa sist men han fick ju sämsta tänkbara förberedelse för hoppet. När han sedan blev 31:a och därmed precis missade finalen var det bara att skratta åt eländet. Det var inte hans dag helt enkelt, verkligen inte. Hoppas att han kan lägga det bakom sig till nästa tävling.
Och så var det Uhrmann som låg tvåa efter första omgången. Jag var så otroligt nervös under andra omgången att jag knappt kunde koncentrera mig på tävlingen. Ville bara få ner hopparna så snabbt som möjligt så att det skulle vara över. Det blev ingen medalj till min drömmedaljör den här gången heller. 2006 slutade Uhri 4:a och den här gången blev det en nästan lika försmädlig 5:e-plats. Tur åtminstone att han inte blev fyra igen...
Simi får sällskap på pallen av Adam Malysz och Gregor Schlierenzauer. Inga stora skrällar där alltså. På 7:e-platsen återfinns därmemot ett stort utropstecken, Peter Prevc! Wow, han har inte ens varit i närheten av ett sådant resultat i världscupen ännu.
Skulle verkligen vilja ha schweizisk TV just nu... Har redan varit inne på SF:s hemsida men deras sändningar går naturligtvis bara att se ifall man befinner sig i Schweiz... :( Uppståndelsen lär inte komma i närheten av 2002 men det skulle ändå varit skoj att se alla intervjuer och reportage. Undra vilken tid prisutdelningen är. För åtta år sedan gick jag upp klockan fyra på natten för att se den och det lär väl bli något liknande nu.
Så till resten av tävlingen. En mer spännande öppning på mästerskapet kunde vi väl knappast önskat oss. Igår var jag lite orolig över att vi skulle få ett vindlotteri men som tur var kändes det inte som om vinden spelade någon avgörande roll.
Som jag skrev i förra inlägget var det extremt synd om Pascal Bodmer. 19 år och OS-debutant... vilken mardröm att stå uppe i tornet och märka att blixtlåset i dräkten inte går att dra upp som det ska. Bra att de lät honom hoppa sist men han fick ju sämsta tänkbara förberedelse för hoppet. När han sedan blev 31:a och därmed precis missade finalen var det bara att skratta åt eländet. Det var inte hans dag helt enkelt, verkligen inte. Hoppas att han kan lägga det bakom sig till nästa tävling.
Och så var det Uhrmann som låg tvåa efter första omgången. Jag var så otroligt nervös under andra omgången att jag knappt kunde koncentrera mig på tävlingen. Ville bara få ner hopparna så snabbt som möjligt så att det skulle vara över. Det blev ingen medalj till min drömmedaljör den här gången heller. 2006 slutade Uhri 4:a och den här gången blev det en nästan lika försmädlig 5:e-plats. Tur åtminstone att han inte blev fyra igen...
Simi får sällskap på pallen av Adam Malysz och Gregor Schlierenzauer. Inga stora skrällar där alltså. På 7:e-platsen återfinns därmemot ett stort utropstecken, Peter Prevc! Wow, han har inte ens varit i närheten av ett sådant resultat i världscupen ännu.
2 kommentarer:
Visst är han fantastisk, Simi! Malysz går förresten aldrig att räkna bort i medaljsnacket...
Kul att det var tre olika nationer på pallen till slut.
Tjeckerna har hoppat bra senaste tiden. Ska bli kul att se vad de kan göra i lagtävlingen. Efter österrikarna kan egentligen vilket lag som helst slå sig in, bara de har fyra bra och jämna hoppare.
Hej Åsa! Kan du tänka dig, inte ens jag har missat att Simon vunnit guld. Jag blev till och med så nyfiken att jag tog mig till din blogg och mycket riktigt hade du inte heller missat guldmedaljen. ;)
Kram, Theres
Skicka en kommentar