Min drömmedaljör i Liberec

Under den orange regnrocken döljer sig min drömmedaljör på VM, Michael Uhrmann. Jag har alltid haft ett gott öga till Uhri och det finns ingen jag skulle unna en individuell medalj mer än honom. Under hela sin karriär har han stått i skuggan av tyskarnas båda älsklingar, Sven Hannawald och Martin Schmitt. Inte ens när Uhri har hoppat bra känns det som om han fått den uppskattning han förtjänat. Han har visserligen ett OS-guld, ett VM-silver och ett VM-brons i skidflygning. Det är ingen dålig meritlista MEN alla medaljerna är från lagtävlingar. Den där hett efterlängtade individuella medaljen saknar han fortfarande på seniornivå.

Säsongen 05/06 var det stora målet en individuell medalj under OS i Turin och Michi var såååå nära. Han slutade på den försmädliga 4:e-platsen bara 0,5 poäng från bronset (och bara 2,5 poäng från guldet!)... Säsongen 06/07 var det så dax för ett nytt försök i jakten på medaljen, VM i Sapporo. Uhri reste till Japan med en seger och en andraplats från tävlingar i januari i bagaget och han hade en realistisk medaljchans. Men så var olyckan framme och drömmarna kraschlandade tillsammans med Uhrmann redan dagen innan kvalet till första tävlingen. Minns väldigt tydligt hur jag slog på Text-TV den kvällen och läste rubriken "Tyskt medaljhopp bröt foten". Det kunde i och för sig gällt en kombinerare eller en längdskidåkare men redan innan sidan bläddrat fram bara visste jag att det var Uhri. Ungefär samtidigt som de andra hopparna gjorde upp om den där medaljen han borde varit med och kämpat om låg Uhri på operationsbordet i Tyskland där de pusslade ihop alla benen i foten. Trodde knappt att vi skulle få se honom hoppa igen efter den allvarliga skadan men jodå, ett knappt år senare var han tillbaka. Han kunde inte gå utan att halta men hoppa det kunde han (om än ojämnt)! I somras såg det sen äntligen riktigt bra ut igen och jag började tänka att den där individuella medaljen kanske inte är nån omöjlighet trots allt. Nu i vinter har det dock gått lite sämre igen med två 6:e-platser som bästa resultat. Dessutom har han fått sämsta möjliga uppladdning, en rejäl influensa med flera missade tävlingar och träningar som följd.

Men allt kan hända under ett VM. Jag hoppas på att Uhri hittat toppformen i hemlighet i Rastbüchl medan de andra hoppat teamturnén. För som sagt, det finns ingen jag skulle unna en individuell medalj mer... Det behöver inte vara guld, ett brons skulle vara lika bra för det är MEDALJEN som är grejen. Lycka till Uhri! Tror tyvärr inte att chansen är speciellt stor men om det mot förmodan skulle gå vägen så lär jag jubla så att det hörs i hela huset! ;)