Efter
tio skiddagar framför TV:n med spännande tävlingar och fem nya
backhoppningsvärldsmästare i form av Anders Bardal, Sarah Hendrickson,
Kamil Stoch, Mixed-team Japan och Team Österrike, så är VM slut för den
här gången. Listar nedan några av mina intryck från VM.
VM:s pallplatsdebutant (individuellt):
Efter flera fjärdeplatser har jag väntat hela säsongen på Peter Prevcs
första individuella pallplacering och så kom den på VM! Jag trodde först
att han skulle bli fyra igen i lilla backen men efter Kamils miss
räckte det till bronsplats. Tyckte att han uttryckte det väldigt bra
själv i Eurosports intervju efter tävlingen: första pallplatsen var värd
att vänta på! Verkligen! Dessutom passade han på att hoppa hem
pallplats nummer två redan i stora backen där det blev ett VM-silver. =)
Ska bli spännande att se om han fortsätter på samma sätt i de
sista världscuptävlingarna.
VM:s på förhand mest öppna tävling:
Det roligaste med mixed-tävlingen var att utgången kändes så oviss.
Japan som vann var väl i och för sig favoriter till guldet men det fanns
sju, åtta lag som på pappret hade chans på en medalj. Jag hade hoppats
på att hemmanationen Italien eller möjligtvis USA eller Frankrike skulle
kunna knipa ett brons men så blev det inte. Det hade varit skoj med
tanke på att det är nationer som inte har någon chans på framskjutna
placeringar i en vanlig lagtävling men som har ganska starka mixed-lag.
VM:s dalande medaljkandidater:
Inför VM kändes det som om Slovenien skulle kunna ge Österrike en match
om guldet i lagtävlingen. Redan efter första tävlingen avskrev jag dock
den möjligheten. Vad hände egentligen? Alla fyra hoppade ju så bra
inför VM men under VM funkade det inte alls (förutom för Pero
naturligtvis).
VM:s ”bara” silver:
Gregor Schlierenzauer leder totala världscupen helt överlägset och
måste alltid ses som en av de största guldkandidaterna men den här
gången blev det ”bara” ett silver i de individuella tävlingarna. Det var
dessutom Österrikes enda individuella medalj på herrsidan. Det är helt i linje med
det vi sett hela säsongen, Österrike är inte lika dominanta nu som för
ett par år sedan.
VM:s balansakt:
Manuel Fettner visade prov på bra balans när han tappade ena skidan
efter landning i lagtävlingen men lyckades stå på en skida tills han
passerat fallgränsen. Verkligen imponerande. Kan bara minnas att jag
sett något liknande vid ett tillfälle tidigare men kan inte komma ihåg
från vem (kan det ha varit Küttel? eller kanske Koudelka?). Det var
dessutom en balansakt som bokstavligt talat var guld värd! Tack vare att han lyckades stå
på fötterna vann Österrike guldet, om han fallit och blivit av med 21
poäng hade de bara blivit fyra…
VM:s poängkorrigering:
När siste hoppare landade i lagtävlingen låg Norge på silverplats. En
stund senare hade de förlorat 6,7 poäng och blev istället fyra. I första
omgången hade Alexander Stöckl önskat två gater lägre fart för Bardal
vilket juryn godkände och han fick därmed +6,7 poäng i gatefaktor för
sitt hopp. I själva verket hoppade han dock aldrig från en lägre gate eftersom
funktionärerna missat att flytta ner och han skulle därför inte haft
några pluspoäng. Jag är egentligen inte alls förvånad över att det hände
eftersom gaten flyttades hit och dit hela tiden under tävlingen. Inte konstigt att det blev en miss! Det
jag däremot tycker är konstigt är att korrigeringen inte kunde göras
innan hela andra omgången var genomförd. Flera av de andra lagen
rapporterade det och det bör ha varit enkelt att kontrollera på
inspelningarna så varför hände inget förrän efter tävlingen?!
VM:s bästa NoKo-resultat:
Sist men inte minst måste jag nämna ett resultat i nordisk kombination.
När det gäller NoKo så är jag stort Frankrike-fan och jag jublade lite
extra över deras guld i lagtävlingen. Jez tog ju medalj i alla fyra tävlingarna och Sebastien fick ett guld till i sprintstafetten men för
Francois och Maxime var lagtävlingen enda chansen till en VM-medalj och
de skötte sig utmärkt i längdspåret båda två. Därför var den medaljen
något alldeles extra. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar