Resereportage från underbara Engelberg

Det var kallt och jag hostade och snörvlade hela helgen men dagarna gick ändå alldeles för snabbt. På lördagen föll en massa irriterande små snöflingor hela dagen och på söndagen välkomnades vi av sol och minus 16 grader. *brrr* Älskar verkligen Engelberg. Byn ligger så otroligt vackert, omgiven av höga bergstoppar och gnistrande snö. Men bäst av allt är naturligtvis hoppbacken. Det känns som en ganska liten tävling men den är alltid bra arrangerad och med bra stämning på läktaren. I år fick vi dessutom se hela fem hemmahoppare och det var riktigt skoj att Pascal tog sig vidare till tävling två dagar. Väl där blev det inga hopp värda att nämna men det var ändå ett stort kliv framåt. När schweizarna hoppade var läktaren som vanligt ett enda stort flagghav i rött och vitt tack vare de reklamflaggor som delades ut vid ingången, till och med Uhrmann fick en! *s*

Många hoppare stod över torsdagens träning och dök upp först till kvalet. Alla mina favoriter var på plats så jag var nöjd. Oroade mig alltså alldeles i onödan. :) Utöver de 70 hopparna i startlistan fanns det flera välbekanta förhoppare, bl.a Antonin Hajek (!), Arthur Pauli och Thomas Thurnbichler. Flera nationer hade dessutom med sig fler hoppare än de fick starta med och bytte därför startuppställning från dag till dag. Det fanns alltså mååånga hoppare att fotografera. *blink* Var förvånad över att Janne Ahonen var på plats IGEN. Trodde bara att han skulle hoppa de mest intressanta tävlingarna den här säsongen... Antar att han ändrade sig när han väl var tillbaka i världscupen.

På fredagen fick vi se väldigt många hopp. Först de två träningsomgångarna sen kval och därefter tävling där första omgången startades om efter 35 hoppare, vilket innebar ännu fler hopp. Förstod aldrig riktigt varför de gick ner en gate så sent i tävlingen, vi märkte ingen skillnad mot tidigare men det blåste förmodligen längre upp i backen. Som vanligt var det jättesvårt att hänga med i hur det gick eftersom jag inte kunde se någon resultattavla från där jag stod. Det är omöjligt att hålla koll på 70 hoppare samtidigt. Försökte hålla räkningen på fingrarna för en viss hoppare men resten fick bli en överraskning.

På fredagskvällen var det startnummerutdelning för de tio bästa i världscupen plus Andreas Küttel. Hade hoppats på att Uhrmann skulle vara kvar bland topp tio men han tappade tyvärr den placeringen under fredagen. Föga förvånande dök bara hälften av de förkvalificerade upp. Harri Olli som var sjuk hade giltigt skäl att utebli. Saknades gjorde även de fyra österrikarna... Är inte det minsta förvånad, Schlieri och Morgi var inte där förra året heller. Egentligen känns de här startnummerutdelningarna lite mennigslösa och det är väldigt symboliskt, hopparna får sitt nummer och lämnar sedan tillbaka det igen. Inget värt att åka omvägar för. Men i Engelberg brukar det åtminstona vara hyfsat intressanta och seriösa frågor. Förstod dock inte så mycket av intervjun på franska med Chedal...

Simon Ammann lämnade Engelberg med den imponerande resultatraden 1:a, 2:a, 1:a och ett nytt backrekord. En ynka liten poäng saknades för en trippel i segrar. Lite synd, det hade varit häftigt men samtidigt går det inte att vara annat än nöjd ändå. Efter den här helgen känns det som om även årets säsong kommer att bli en uppgörelse mellan Simon och Gregor Schlierenzauer. Daiki Ito blev "Manner's Man of the Day" alla tre dagarna och till slut räckte det även till en plats på pallen. Det hade han verkligen gjort sig förtjänt av! Dagen innan passade han på att fotografera trion på pallen med sin mobil. *s* Såg riktigt roligt ut.

Alla dagarna var rätt lika varandra så det finns inte så jättemycket att skriva. Foton kommer naturligtvis att dyka upp här så småningom. Jag har inte ens hunnit kolla igenom dem på datorn ännu.